En flådd kanin

Rävsaxen - Normfånge på rymmarstråt



Den här texten skrev jag på min privata Facebook i november 2016. Då var jag så trött. På väg in i min andra omgång utmattningssymtom och med en migrän som knäckte mig. Med hormoner och signalsubstanser i oordning. Efter en höst av flyktingar och Trump när jag fastnade i kommentarsfält och givk sönder ännu mer. Så är det fortfarande. Jag ransonerer intrycken. Skrollar inte sociala medier av slentian, läser hellre en bok. Men engagemnaget har växt sig större än någonsin. Därför finns nu rävsaxen.se


9 november 2016:
Min pragmatiske make har lärt mig många saker. Som att montera en byggställning, uppskatta mättnadskänslan från köttfärssås och vikten av rätt resår i kalsongerna. Samt att förhålla mig till tillvaron med rim och reson: grubbla inte på sådant jag inte kan göra något år, släpp det som gör mig illa, mind my own business. Kort sagt, att välja mina strider med omsorg och se en Star Wars-rulle när livet skaver. Praktiska råd för ökad harmoni i vardagen. Tack, min Älskling!

Men en flådd kanin är en flådd kanin och jag är en flådd kanin. Jag bryr mig. Om allt. Hela Jävla Tiden. 

Jag fixar det inte. Puckelpisten. Rimmet har runnit ut och resonet har kraschat. 2016 gör mig illa. Jag har så förbannat svårt att parera svängarna mellan söta katter, chiapudding, fluffig heminredning och människor som drunknar i Medelhavet, småflicksbordeller i Nepal eller 250 halshuggna civila utanför Mosul. Masstrendande yogisar, nybilsgaranti, badtunnor, smaksatt kvarg och rasister i riksdagen, miljökatastrofer i Brasilien, svälten i Mozambique, slut-shaming, tiggaren på gatan i minusgrader, den enskildes absoluta rätt att säga Negerboll, näthat och mörkbruna kommentarsfält. Och Trump. (#imstillwithher)

Jag går sönder. Jag går hem. Strutsar och tiger still. Jag Lillboar, kramar min familj, mina katter. Jag stänger av radio och TV, kopplar bort sociala medier, lyssnar på Doktor Proctor och köper ännu en palett från Urban Decay. Den svindyra med färger jag aldrig kommer att använda (pm:a om du vill köpa den billigt). Jag går från engagemang till ofrivillig ignorans och det är så långt i från mig själv som det går att komma. 

Är det bara jag som känner mig så ovanligt hudlös just nu? Hur gör ni? Finns det någon kurs i att bry sig lite lagom? Eller att se gott i alla igen? "Bli vän med din inre misantrop", 20p, halvfart?

Jag vill ha en gruppkram. Stjärnstoft. Pandabebisar i nysnö. Någon som säger att allt blir bra. En partiell lobotomi eller en trea whiskey utan is. Jag är vilse. E.T. Phone Home. Hjälp!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln