Nationell sammanhållning - men aldrig med mensblod!

Rävsaxen blogginlägg: Nationell sammanhållning - men aldrig med mensblod!

Det här skrämmer skiten ur mig. Pusselbit för pusselbit visar SD sin världsbild. Som nu när de vill rensa det offentliga rummet och ersätta med konst som främjar den "svenska kulturarvet" och "nationens sammanhållning". På riktigt. Gammal 30-talspropaganda i sverigedemokratisk tappning. Likt Danmark med sin bisarra nationalism ska vi svenskar bli "mer medvetna om svensk konst". Ett "bevarande och främjande av kulturarvet". Ingen mångkultur, ingen samtidkonst och definitivt inga kvinnor med mens. Det sticker ut och provocerar, det stör lokalbefolkningen, säger SD. (Du kan läsa artikeln här). 

Självklart undrar jag. Hur ser det här ”svenska kulturarvet” ut? Vilkas bilder ska vi lyfta fram för att stärka "nationens sammanhållning"? Är det pestepedemin på 1700-talet eller den outhärdliga svälten som nästa rev sönder Sverige för 150 år sedan? Två helveten som slog hårt inte minst mot de fattigaste i Sverige, men som eliten i stort försökte ignorera eller helt enkelt flydde ifrån. Är det häxbränningarna på 1600-talet? Är det tvångssteriliseringarna 1934-1975 som utfördes med så kallad ”varierande grad av frivillighet”? På psykiskt sjuka, förståndshandikappade, lytta, ogifta mödrar och kvinnor med ”promiskuöst levene”. Är det de vänsterhänta barnen som tvingades sitta på sin hand och lära sig skriva med den högra? Eller tornedalssvenskarna som inte fick prata sitt eget språk i skolor och på arbetsplatser? Är det svenska män på sexcharter till Asien och Afrika? Är det Sveriges flathet, förklädd till neutralitet, inför nazismen under andra världskriget? Är det 1700-talets Sverige som deltog i det europeiska kontaktnät av handelskompanier som baserade sin verksamhet på kolonialism och slaveri? Är det det nya klassamhället som växte fram på 1800-1900-talet, där klyftorna var mycket stora mellan fattig och rik? Är det 700-talets dokumenterade människooffer? Är det 1980-talsrullen "Motorsågsmassakern" som blev själva symbolen för videovåld? Är det rasbiologen Herman Lundborgs stjärnstatus i samhällseliten och hans djupt kränkande behandling av samer, judar, romer, ”degenererade kvinnor”, homosexuella, förståndshandikappade, funktionsnedsatta och andra i hans och samtidens ögon urartade människor? Är det det faktum att neutrala Sverige i dag är en av världens största exportörer av försvarsmateriel (läs vapen med tillbehör) i förhållande till BNP och capita? Är det Karl XII som krigade för sitt eget höga nöjes skull, höll nationen tvångsinkallad i årtionden och åderlät Sverige på manskap så till den grad att befolkningstillväxten avtog? Är det tvåbarnspappan "Hagamannen", en av Sveriges värsta dömda serievåltäktsmän genom tiderna, anmäld av 6 kvinnor och en 14-årig flicka? Han som dömdes till 14 års fängelse men blev villkorligt frigiven efter bara 9 år? Är det 1000-1100-talet då potentiella kungar slog ihjäl varandra i parti och minut för att få makten, och sedan sippade sig rena i nattvardskalken ”Guds blod tvättar bort alla missgärningar”? Är det de ogifta mödrarna som gick i sjön av skam? Är det massutvandringen till Nordamerika, då när svenskarna flydde från Sverige? Är det samerna som på 1600-talet tvångsrekryterades till silvergruvan i Nasafjäll, eller exploateringen av Sapmi? Är det den svenska riksdagen som röstade ned de två första motionerna om kvinnlig rösträtt? Bland annat med argument som att kvinnan egentligen inte bör lämna hemmet för att rösta eftersom hon då ”lämnar plikter och barn åt sitt öde!”. Är det statarna, de näst intill livegna männen och kvinnorna som slet 12 timmar om dagen för mat och husrum? Är det 1600-talets Sverige som avrättade homosexuella, det Sverige som först 1944 legaliserade sexuellt umgänge mellan vuxna personer av samma kön, men inte förrän 1979 avskaffade den medicinska klassificeringen av homosexualitet som en form av psykisk störning? Är det Folkhemmet där 50-taleskvinnan skulle städa upp, byta om och vila en kvart så att hon så fräsch ut när maken kom hem från arbetet? Är det 1734 års lag som stadgade dödsstraff för 68 olika typer av gärningar? Ett dödsstraff som avskaffades  först 1921 (dödsstaff i krigsstid avskaffades så sent som 1973). Venezuela avskaffade dödsstraffet 1863, 58 år före Sverige. Är det 1900-talets barnhemsbarn som vanvårdades, misshandlades och utsattes för övergrepp i fosterhem och institutioner? Är det 1700- och 1800-talets gruvarbetare, barn och ynglingar utvalda för att de var så små och smidiga, omgivna av mörker tätt som den djupaste natten? De som sällan uppnådde vuxen ålder. Eller är det det Sverige där nynazister i dag patrullerade våra gator och SD rensar röstningslokaler från icke önskvärt HBTQ-aktivistiskt material? Det Sverige där vår högt värderade yttrandefrihet används av invandrarfientliga grupper som ett medel att kränka?

Jag kan hålla på hur länge som helst. Sverige har förvisso kommit långt. Solidaritet, humanism, jämlikhet, jämställdhet och modern familjepolitik. Men med tanke på hur vårt förflutna ser ut, är det ett rent under. Sveriges historia är ett råttbo av tankar, beslut och gärningar som vi inte har den minsta anledning att vara stolta över. Det är fult, skitigt, skamligt, mordiskt, sjukligt, omoraliskt, fruktansvärt, förödande och bedrövligt. Egoism, narcissism, maktmissbruk, övergrepp, kränkningar, kvinnohat, rasism, homofobi, översitteri, ignorans och alla annan jävulskap du kan hitta på. Mycket har skett i tidens anda, det får vi ha i åtanke och vara ödmjuka inför. Alla är barn av sin tid. Men jag tror att vi kan enas om att väldigt lite av det skulle göra sig på bild i tunnelbanan. Det skulle nog sticka ut och provocera. Irritera lokalbefolkningen en smula. Det som istället gör Sverige till vad det är i dag är att vi har rört oss framåt. Bort från. Utveckling och insikter. Det där klassiska att "lära sig av sina misstag". Det var inte bättre förr. De flesta av oss vet det. Vi är inte perfekta, men vi har kommit förbluffande långt, både i stort och i smått. Det kan vi vara stolta över. Och dit hör även människors rätt att hänga menskonst i tunnelbanan utan att politiken lägger sig i.

Vi är konstant förändring och utveckling. Det är själva gjejen med människan. Lite läskigt men oundvikligt och som det alltid har varit. Vi rör oss, bryter ny mark, tar form. Om och om igen. Konservativa kan streta emot. Haters will hate. Patriarkatet kan skjuta rygg. Det kommer inte att hjälpa. Vi är ständigt på väg. Men vi måste själva välja vilken riktning vi vill ta. Och det är inget hallelujaprojekt utan en minst sagt skumpig förd. Sverige har problem att hantera, likt alla andra länder i världen. Vi vet det, även vi som kallas ”godhetsknarkare”. Men att inbilla sig att det är en bra idé att backa och börja om från 20-30-talet, att snäva in, förtrycka och cencurera, och ta tillbaka det redan givna, det är helt obegripligt. Att förvringa fakta i eget syfte. Att utpeka Sverige och svenskarna som ett land och ett folk som måste skyddas, ledas och uppfostras, det är både naivt och förnedrande. SD, Alternativ för Sverige och NMR är så skrämmande historielösa. De har noll koll. De hyllar ett hittepå-Sverige, en kvasisvenskhet i samma anda som nazitysklands gamla svammel om blodslinje från Atlantis. Och de vill lägga sig i sådant politiken ska hålla sig ifrån, som konsten i offentliga rum. Vi har sett den taktiken förrut. Och jag vet inte, men jag tycker att det sticker ut och provocerar rätt ordentligt.

Så, vilka "kollektiva minnen, gemensamma myter, högtider, traditioner, seder och bruk" (jo, jag har läst valplattformen) är det vi svenskar behöver för att hålla ihop? Vilket är det "svenska kulturarv" som SD vill smycka tunnelbanor och offentliga rum med? Uppenbarligen har det inget med varken det historiska eller det moderna Sverige att göra. Jag räknar istället med pekoral. Jag förväntar mig stereotyper en masse; Åkesson i nationaldräkt, midsommarstänger, kollektiv lunchgymnastik á la P.H. Ling, morgondimmig 1700-talskonst i guldornamentik, zornkullor och Carl Larssons "Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523" - nationalromantik in absurdum, blonda barn i skogsbackar, ljushylta handymans och hemmamammor med klädsam mjölprick på näsan. Som en gammal turistbroschyr. Okej, jag raljerar. Men det går inte att låta bli. Det är ren självbevarelsedrift. Det är så urbota dumt. Jag blir så förtvivlad. Jag höll på att skriva att jag står stum, det gör jag uppenbarligen inte. Men det som inför förra valet kändes otänkbart, en överågående nyck, har klafsat in i "folkhemmet" och tar över likt en brun sörja. Vi assimileras av Borgerna (kan du inte din Star Trek?) och tar bara emot. Det verkar nästan finnas en pervers njutning i att få omfamna negativismen. Den kletar sig fast och luktar unket. 

Sverigevännerna. Med jätteleenden i trycksak efter trycksak. De är inte här för att varken rädda oss eller "röra om i grytan". De slänger grytan med hela dess innehåll över bord och börjar om efter egen agenda. I yttrandefrihetens namn. Det skrämmer verkligen skiten ur mig.

Jag vill att Sverige ska vara ett föregångsland. Det är det Sverige som gör mig stolt. Som alltid har gjort mig stolt. En fristad. Ett land som bland annat tillåter menskonst i offentliga rum. Just på grund av att det sticker ut och provocerar lite grann. Sverige. Ett kollektivt månkulturellt människohjärta som tar ansvar av den enkla anledningen att vi är tillräckligt kompetenta och priviligerade för att kunna göra det. Varför har den vägen blivit den fula? Varför är hat och förakt mer accepterat? Varför rättfärdigas rasism med ärlighet och realism? Det håller inte. Hat är inte sunt förnuft. Förakt leder ingenstans. Däremot sticker det ut och provocerar på ett mycket obehagligt sätt. Och det främjar inte "nationens sammanhållning".

Det är inte naivt att vilja gott. Vi "godhetsknarkare" dansar inte med Bumbibjörnar i solnedgång och sjunga "We shall overcome". Vi är inga New Agare som litar till kronchakrat för vägledning. Vi är här och nu vi också. Att välja humana lösningar innebär inte per automatik att bjuda in anarki och kaos. Eller att stoppa huvudet i sanden. Det går att upprätthålla lagar och regler, ta i med hårdhandskarna och vara konsekventa även i ett land som styrs av tron på att vi alla kan fungera tillsammans. Det är kanske inte lätt, men jag är helt övertygad om att de flesta svenskar föredrar det land vi har i dag. Där vi inte skiljer på Vi och Dom. Öppet, tillåtande och humant. Vi har saker att jobba på, inget snack om det. Men jag tror inte på murar. Murar kommer alltid att raseras, förr eller senare.

På mina barns skolor går feminister, flyktingar, infödda svenskar, fysiskt eller intellektuellt funktionsnedsatta, gamers, idrottare, transpersoner, särbegåvade, andra generationsens invandrare, kroniskt sjuka, kristna, muslimer, hinduer, agnostiker och de som hyllar fotbollshjältar. Tjejer och killar och gender fluids. Tillsammans. Där har du "nationens sammanhållning". Med drömmar och framtidsplaner, problem och grubblerier. Ett tvärsnitt av Sverige. Det är framtidens Sverige. De är framtidens Sverige. Deras bilder vill jag gärna se i framtidens offentliga rum. Ett alldeles nytt tillskott till vårt "svenska kulturarv". Och det får gärna sticka ut och provocera lite grann.

Skärmdumpar och artikel från Omni och SVT.se.
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln