Den huvudlösa kvinnan - vår tids ideal

Rävsaxen blogginlägg: Den huvudlösa kvinnan - vår tids ideal

Kan vi ta det här med träningskläder? Och träning. Och hur vi förhåller oss till det. Jag har själv gymmet som andra hem (när jag inte är utmattad) och lägger gärna en slant på snygga och bekväma träningskläder om de håller bra kvalitet och gör jobbet. Men måste jag mötas av en kvinnoröv i storlek XXS alternativt retuscherad till tvillingbadboll varje gång jag vill surfa hem ett par nya träningstights? Måste jag parera mellan djupa squats fotograferade bakifrån och huvudlösa kvinnor med skadlig svank?

Jag blir så jävla leds. Och jag blir så jävla ledsen för alla tjejers skull (och killar som får sig lite mer skev och sexistisk kvinnosyn, något de inte behöver). De unga tjejer som förförs av bilderna och drömmer om att själva få se ut så. Som tror att det är helt i sin ordning. Helt normalt. Att vara trådsmal och svanka ryggen ur led. De tjejer som amatörposerar hemma i flickrummet med plutmun och rumpan i vald vinkel. Och postar på Instagram med rätt hashtag och hopp om att bli uppmärksammad i något kreddigt, sexistiskt fitnessflöde. Lilla hjärtat, du krossar mitt.

Jag hatar företag som säljer grej med tjej. Naken hud, röv, bröst och mage, onaturlig kroppshållning. Ett unket gammalt knep som tyvärr fungerar lika bra på normstyrda flickor och kvinnor som på män. Har du förresten tänkt på hur kvinnliga modeller för träningskläder alltid är smala men sällan vältränade, jämfört med männen där modellerna är rejält muskulösa? En tjej som tränar ska vara smal och pluta med munnen eller le riktigt stort och inta yogaposition (och svanka, glöm för all del inte att svanka ordentligt). En kille som tränar ska vara så biffig han bara kan, lyfta stora hanteln eller sitta lite snett på en bänk, gärna i dämpad belysning, med allvarlig och lite farlig blick. Säger normen. Den vi tror på och anammar. Vi också, vi som ska föreställa vuxna. Vi är fan inte kloka!

Jag skrollar vidare bland slimmande highwaisttights och minishorts. Perfekta kroppar i minsta storlek. Jag glömmer att titta på kläderna. Noll underhudsfett, inte en valk. Men det finns heller inte mycket av träningsglädje i bilderna, bara dimmiga fuckme-blickar, fejkade jätteleenden eller huvudlösa, svankande kroppar. Och tro mig, det är inte en jävel som ser ut så på gymmet. Här ute i verkligheten. Annat än om de har fått akut kramp i ryggen.

Mitt tips till dig som vuxen är, anmäl företag som profiterar på kroppar. Sexistisk reklam ska bort. (Se nedan för info hur du gör.) Och kolla in följande företags Instagramkonton: @fitsstar.co, @wallderinska, @freddystore, @stronger,  @officialbetterbodies, @ruleofsweden, @fitnessbutiken. Bara ett litet urval, men företag med många följare, främst bland unga. Fundera på hur de framställer kvinnan, hur de lockar sina potentiella kunder.  Vilka följarbilder väljer de att plocka upp och regramma i sitt feed? Vilket utseende och vilka poser premieras? Vilket är idealet? Räkna gärna hur många huvudlösa kvinnokroppar du hittar. Samlas efteråt och diskutera i smågrupper. Typ vid middagsbordet.

Häromdagen under min lunchpromenad blev jag omcyklad av ett stort gäng ungar. Sannolikt på väg till skogen för orientering, det är ju den tiden nu. Tolv- trettonåriga tjejer. Och du vet ju hur de brukar se ut i den åldern, långa pinnsmala gaseller. Samtliga, utom två, bar svarta kompressionstights från 2xU. De där brallorna med med silverkryss, som alla har. Pris runt 1 100 kr eller mer. What?! Kompressionstights för 1 100 kr till magra skolungar som växer?? Praktiskt taget ingen som inte rehabtränar eller idrottar på absolut elitnivå behöver kompressionskläder. Det är så jävla dumt! Okej, jag fattar att det har med mode och trender att göra. Alla vill hänga med och klart att 12-åringen ska få höra till coola tjejklicken. Men allvarligt förälder, inte är du särskilt vuxen i rummet.

Vad håller vi på med? Seriöst. Jag blir jävlat vansinnig! Vilka är det som ska lära ungarna att ha en sund och hållbar inställning till sin kropp? Till träning, dess destruktiv industri och de pengar den vill kräma ur oss? Vilka ska lära dem att filtrera bort skiten? Vi vuxna kan det uppenbarligen inte. Vi bara flyter med och lajkar svankryggar. Lika blint påverkade och utan att ifrågasätta vad vi ser. Inte sällan hejar vi på. Och köper svindyra kompressionskläder till barn. Som sagt, inte riktigt kloka.

Det finns en hashtaggen som jag formligen hatar. Den står för allt som är fel i träningsvärlden. Nämligen #aldrigvila. Vad är det för jävla idioti? Förebilder, till och med träningsfrälsta föräldrar, taggar #aldrigvila och skickar signaler till en ätstörd, kroppshatande värld, att vila, det är minsann bara för veklingar! Om ungarna fick lära sig näringslära i skolan (eller ännu hellre hemma), inte bara proteiner och kolhydrater, utan ordentlig biokemi för kroppskännedom, då kunde de själva genomskåda den felande länken i budskapet. Men hur ska de kunna göra det? De kan inte ett skit annat än vad de inspireras av i något uppmärksamhetsknarkande instagramflöde, oseriöst nätforum, youtube, eller möjligen tidskriften Body. Små fragment som de pusslar samman till en egen, halvt livsfarlig cocktail för framgång. De vill bli muskulösa eller smala, bygga bröstkorg eller röv. De kör två- tretimmarspass i gymmet och tror på fullaste allvar att det bygger. De trycker proteinbars istället för skollunch och häller i sig både pre- och postworkoutmixer utan att egentligen ha den blekaste aning om vad de innehåller eller hur det påverkar deras växande kroppar. De står i omklädningsrummet och skakar pulver i löjligt dyra märkesshakers för att de har sett de riktigt bitiga göra så. Proffsen. Jo, tjena. Det gör mig vansinnig! Var är alla vuxna i rummet?

Jag har tillbringat tillräckligt många timmar på gym för att veta att unga killar kör bänkpress, ibland ett helt pass, ofta alldeles fört tungt och utan att egentligen ha en aning om hur det utförs korrekt. Inte sällan assisterade av en pappa eller storebror som definitivt inte heller vet vad han håller på med, men hey, alla karlar kan väl lyfta bänk! Och tjejerna, gärna i par, båda i kompressionstights så klart, kör fem varianter av bakdelsträning, lite sit-ups, poserar för en helkroppsselfie till Snap och går hem. Fortfarande med perfekt vippande hästsvans.

De lever i en farlig trend som de inte behärskar, och det är nästan plågsamt att stå bredvid och se på. En ung kille som tränar för att machokulturen säger att rippade bröstmuskler och biceps är grejen, eller dito tjej som vid 17 års ålder till 90 % fokuserar på formen av sin rumpa och hur hon kan bli smalare än sin storlek 36, med mer koll på hur hon tar sig ut än vad hon gör. De berör mig. Och det är nästan omöjligt att inte bli full i skratt. Eller börja grina. Det skär verkligen i hjärtat.

Men visst är det väl bättre att de tränar, tänker du, om än lite bakvänt och av fel anledning, om det gör att de hittar kärleken till gymmet? Vettet och kunskapen kommer väl med tiden? 

Eller så gör det inte det. För hur fan ska de hitta vilja och motivation att göra vad som är bra för dem, när allt de ser och hör är fake? 

Om du är uppfödd med en bildvärld där verklighetens människor inte existerar, där allt är pose eller retusch tills du tror på det, om du redan som tonåring proppas med mer information om olika dieter än om vad din kropp och hjärna behöver för att må bra nu och över tid, om dina youtubehjältar pratar mer om magträning två dagar efter förlossningen än om bebisen, om de träningskonton du följer bjuder på pumpade stereoidkroppar (för tro inget annat, de är absolut inte rena), om de ivriga fitnessamatörerna som visar felaktigt utförda (ibland rent farligt) övningar taggar #aldrigvila, om du alltid får en kvinnoröv uppkörd i ansiktet när du vill shoppa nya träningskläder, ja, då är det jävligt svårt att hittad sig själv och förstå sin egen drivkraft och träningslust. Särskilt när vi vuxna är minst lika påverkade och centralstyrda. När vi som borde ta ansvar inte förmår hjälpa dem att sortera. Vi som så lätt själva blir en i flocken och slutar tänka för egen maskin. (Paleo? Är det paleo som gäller nu. Ok, då kör vi 200 % paleo!! Facebookstatus på det! Vad det är? Ingen aning, men jag har sett det på nätet, det lär vara skitbra av någon anledning, i alla fall för vissa och i höst kommer 24 nya böcker, bland annat en av Olga och en av Paulo Roberto. Så självklar kör jag paleo! Följ min paleoresa på mitt nystartade Instakonto @paleopuckot2018 och tagga minst en polare som inte heller har den minsta nytta av min bristande kunskap så att jag kan få en härligt likasinnad fanbase att döda min tid med.) Inte fan står vi stadigt vuxna i rummet med insiktsfulla ord på vägen. Vi är inte ens där.

Träning är lust och glädje. Det får kroppen att fungera bättre. Fysiskt, psykiskt och mentalt. Uppåttjackens uppåttjack! När träningen drivs av just lust och glädje. Visst, ibland måste vi tvinga oss ut, och när det kommer till att lyssna på kroppen är latmasken den enda röst vi ska ignorera. Men varför är det så svårt att bara låta just glädjen vara drivkraften? Din egen träningsglädje. Inte normer eller trender.

Ibland blir jag kontaktad på gymmet, av unga tjejer som vill få lite hjälp och tips. Det är kul och jag visar gärna rätt teknik så gott jag kan. Men jag ställer även frågan: varför tränar du och vad vill du uppnå? Det är en start. Den som vill prata mer och ärligt vågar svara: ”för att jag vill bli snygg och smal”, hon ger mig ett bra utgångsläge för fortsatt samtal. För visst. Det är helt ok att träna för att bli snyggare i kroppen, så länge du förstår varför du gör det. Jag tränar själv delvis av den anledningen. Jag vill upp i vikt, slippa värk i mina skador, få mer energi och bygga de former jag inte är född med. Jag använder kroppen som ett verktyg. Jag njuter av det. Både den upplevda träningen, endorfinkickarna och musklerna de ger mig. Muskler Är vackert och jag är aldrig så bekväm i min kropp som när jag är muskulös. Men jag vet mycket väl att jag är normstyrd, att jag måste vara uppmärksam på mina tankar. Att min bild av idealet inte är helt sund, inte bör spridas vidare, att den bygger på kvinnor från fitnesscenen. Och eftersom jag känner till mina motiv, kan jag resonera med mig själv. Och välja bort de delar i träningen som inte grundar sig på glädje och välmående. Men jag har ju läst på. Vid det hör laget kan jag det där. Och jag vet att viljan att vara snygg aldrig får ta över. Det har jag också lärt mig. Men hur fan ska vi kunna begära det av en tonåring som bombas av skeva ideal från morgon till kväll? Där utseende är allt. Nu värre än någonsin. Det är ett jätteproblem och vi bör se omfattningen av det, för deras skull.

Så våga ställa frågor både till dig själv och din närmaste tonåring: Vad ser du när du tittar dig i spegeln? Varför är det viktigt att träna dig snyggare? Vad kommer att hända när du är snyggare? Vad är du beredd att försaka för att nå drömkroppen? Hur påverkar den drivkraften dig psykiskt? Mår du bra, eller blir träningen ett tvång? Hur hårt jämför du dig med andra? Vad hetsar dig? Vilka är dina ideal? Är de ens rimliga? Orkar du leva så här, är din träning hållbar? Gör du dig själv illa på vägen? Har du en sund relation till träning, mat, till din kropp eller börjar det likna ett självskadebeteende? Hur mår du av att konstant matas av bilder på huvudlösa kvinnokroppar? 

Det tål att tänkas på. Så var lite obekväm. Det kan bli väldigt långa och intressanta diskussioner med många reflektioner. Ibland räcker det med att väcka tankarna. Ibland sår det ett litet frö. Men ignorera inte. Hjälp dem att sortera intrycken. Hjälp dem att reflektera över sig själv och sitt eget beteende. Kritisera inte, men stör dem. Det snacket borde vara minst lika viktigt för en nybörjare som den obligatoriska introduktionen till gymmets maskiner och vikter. Men istället låter vi kidsen vingla fram på egen hand i en destruktiv träningsvärld, hitta kvasikunskap och förebilder bland de som skriker högst och marknadsför sig bäst. De som aldrig har ungarnas bästa för ögonen.

Det gör mig vansinnig.
En kaffe på det, någon?


Är du också leds på könsdiskriminerande reklam? Anmäl!
Det är väldigt enkelt, gör det på nätet om du vill: http://reklamombudsmannen.org/anmal_reklam/anmalningsformular

Könsdiskriminerande reklam prövas enligt följande kriterier:
* Objektifierande reklam: Reklam som framställer personer som sexobjekt, exempelvis genom klädsel, pose och miljö, på ett sätt som kan anses nedvärderande. Vad som är nedvärderande påverkas bland annat av om framställningen av personen har en koppling till produkten samt hur och var reklamen har exponerats.
* Schabloniserande reklam: Reklam som framställer personer i stereotypa könsroller och som kan anses beskriva eller förmedla en nedvärderande bild av kvinnor eller män.
* Reklam som på något annat nedvärderande sätt är uppenbart könsdiskriminerande.

Källa: Reklamombudsmannen

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln