Barnen - den ofrivilliga rekvisitan

Rävsaxen blogginlägg: Barnan - den ofrivilliga rekvisitan

Jag fick en fråga via Rävsaxens Instagram. En "mamma till en mamma" undrade varför jag aldrig skriver om mina barn. Varför jag inte berättar om dem och visar dem? Inte en enda bild. Det verkar inte som om jag älskar dem. Typisk egomorsa. Borde jag inte lyfta fram mina döttrar, jag som är feminist?

Jag blev nästan lite ställd, det blir jag sällan, men svarade att, "Nej, du har rätt. Jag älskar inte mina barn och vill inte bli förknippad med dem." 

Ok, det var fel svar. Lite barnsligt. Jag förstår att hon brann av. Mea culpa. Men för att svara en självutnämnd supermorsa. Helt utan sarkasm: Jag är en sådan som tar saker på allvar. Jag har förhållningssätt. Till det mesta. Exempelvis till mina döttrars integritet. 

Jag älskar mina barn men framför allt respekterar jag dem som individer. De är mina barn men inte min egendom. Jag är deras mamma, men det innebär inte att jag har rätt att varken hänga ut eller dekorera med dem. Oavsett av hur mycket kärlek och stolthet. I alla fall inte utan att be om lov. Det är en självklarhet. Så vill jag bli behandlad och så vill jag att de ska behandla andra. Med respekt och eftertanke. Med empati. Ingen är så viktiga att hen har rätt att bestämma var eller hur en annan människa ska ta form. Ingen. 

Varför förväntas jag visa upp mina barn? Varför är det mer självklart än att låta bli? Vad är det med internet och sociala medier som gör oss så gränslösa? Som får oss att tappar koncepten och sluta tänka konsekvenser? Jag kan förstå, på ett plan. Vi vill så gärna visa, visa upp det finaste vi har. Men vill ungarna bli uppvisade? Har du frågat? Utställda till beskådan? Är det ens riktigt klokt? En fullt påklädd spädis kan jag köpa. Alla bebisar ser likadana ut och personligheten är inte lika ömtålig. Men senare, när barnen växer upp. Bör inte föräldraansvaret docka in per automatik? Säkerhetsbälte på? En strategi för trygghet? Varför fortsätter vi att ständigt exponera barnen på nätet, snarare än skydda dem? 

Missförstå mig rätt, självklart ska barnen vara med i våra digitala liv om det är vad vi vill. Men de har sällan något val. Vi kan väl åtminstone tänka på det? Och på hur. Det finns ju alteranativa sätt. Ett föräldrapar som har fattat det där med ansvar är Micael Bindefeldt och hans man. Parets lille kille figurerar i sociala medier men du ser aldrig pojkens ansikte. Det är respektfulla bilder. Micael delar med sig, visar all kärlek men värnar sin sons integritet. En förälder som har tänkt till och tar ansvar för mer än ögonblicket. Som inte fiskar poäng genom att agna med sitt barn. Det gillar jag. 

Men det hör till ovanligheterna. Jag ser motsatsen varje dag och jag rycker till varje gång. Som den lokala företagaren, hon som delade ett foto av sin födelsedagstjej. Publicerade bilden på sitt företags öppna Facebook- och Instagramkonton. Jag förstår som sagt grejen. Visa upp och berätta och hylla. En sorts kärlekshandling. Fint och vardagligt. Bra marknadsföring. Men jag får bara ont i magen. Där sitter den nyblivna trettonåringen i sin säng. Justvakenruffsig i urtvättat nattlinne, med ett generat leende och blicken snett ned i täcket. Överkörd.

Alltså föräldrar! Vi får inte göra så!

Inte ville hon visas upp offentligt. I nattlinne. Inför hundratals följare och alla andra som skrollar förbi. Det var så tydligt. Hon skämdes förmodligen halvt ihjäl i veckor efteråt. Det är inte ok. Det är så respektlös. Varför gör vi så?

Men det är rätt typiskt oss, eller hur? Vi är så kåta på att bygga personliga varumärken och få likes. Det är så signifikant för våra generationer. Vi som blev med sociala medier först i vuxen ålder. Vi flödar med i tsunamin och glömmer både villkor och konsekvenser av vårt ivriga postande. Det är ju så kuuuul. Och positiv feedback är beroendeframkallande. Mammor, pappor, mor- och farföräldrar. Gränslösa. Tanklösa. Vi vinkelvoltar oss till samhörighet online och drar med oss barnen in i akrobatiken. I jakten på några extra uppmärksamhetspoäng.

 Men låt oss komma överens om några saker, en gång för alla. Låt oss enas om ett förhållningssätt som gör att ungarna slipper agera rekvisita i vårt digitala showroom:

1) Barnen finns inte här för att förgylla ditt feed.
2) Använd inte barnen som gratis reklam för din härliga och kärleksfulla personlighet - och aldrig någonsin för ditt företag.
3) Din önskan att visa upp ditt barn eller barnbarn får aldrig gå före barnets rätt att slippa.
4) Ta ansvar för mer än ögonblicket. 

Sammanfattning (skriv ned på ett kort, laminera och klistra fast på mobilen):
Posta gärna. Men fråga först. Och respektera ett nej.

Precis som du själv vill ha det.
Capiche?
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln