Den ojämställda hälsan i siffror

Rävsaxen blogginlägg: Den ojämställda hälsan i siffror

Jag är en av siffrorna i statistiken om ohälsa bland kvinnor. Jag är en av de tusental som SCB presenterar i sin senaste rapport Jämställd hälsa. Jag är en av de kvinnor som får sifforna att skena. Diskrepansen börjar hos barnen och fortsätter genom hela livet. Samtidigt finns mycket lite forskning kring kvinnor och kvinnors sjukdomar. 

Jag vill se en forskning som utgår från kvinnans kropp, kvinnan behov och som leder till förståelse av just kvinnans kropp. Är det verkligen en så orimlig begäran att  50 % av landets befolkning får en rimlig del av resurserna?
Jag vill inte minst se mer forkning om hormonell påverkan. Jag vill att unga kvinnor redan i tonåren ska få kunskap om hur deras kroppars hormonsystem fungerar - inte bara slentrianmässigt ges p-piller eller antidepressiva för varje symptom. Förståelse för den egna kroppen ger kontroll och möjlighet att hjälpa sig själv. Det är en oerhörd fördel att förstå vad som händer fysiskt, mentalt och psyksikt. Den kunskapen finns inte i dag. Den viljan till att sprida kunskap finns inte i dag. Kvinnors hälsa är så beroende av hormonsystem i balans. När våra hormonsystem inte fungerar som de ska blir vi sjuka. I allt från stressrelaterade sjukomar, endometrios, pms och pmdd, migrän, skjöldkörtelproblematik m.m. Vi har vestibulit, pco, ätstörningar, fibromyalgi, depression, ångest, ofrivillig barnlöshet och utmattningssyndrom.

Fortfarande ses kvinnors sjukdomar inte som "riktiga sjukdomar". Lite skit får vi ta. Vi diffusiker. Det hör till konceptet kvinna. Vi kan ju skriva dagbok eller ringa en väninna. Ta en chokladkaka till och gråta en skvätt tills vi har samlat ihop oss lite. Men den dag vi inte längre håller, då stämplas vi som svaga. En sämre sortens kvinna som inte pallar trycket. Vi ska nästan be om ursäkt och skämmas lite. Vilket vi självklart gör.

Vad tror du att vi kostar? Vi "sveda-värk-och-brännkärringar"? Om vi bortser från kvinnors lidanade och går direkt till kassan. Kan utgiftskontot väcka någon i maktposition? Vårdkostnader, sjukfrånvaro, uteblivna skatteintäkter, sjukpensionering? Det blir många sköna slantar. Kan det öka intresset för forskning? Kan det göra det möjligt att över huvudtaget beviljas forkningsmedel? 

Vi tittar lite på siffrorna:

Besvär av ängslan, oro eller ångest efter ålder  2016-2017
Andel (%) av alla i gruppen

Ålder/Kvinnor/Män
16-24:      44,6/26,0
25-44:      35,0/24,4
45-64:      26,6/19,6
65-74:      21,7/12,6
75-84:      22,1/12,6

Andelen kvinnor som upplever ängslan, och och ångest är betydligt större än män, genom hela vuxenlivet. Och titta på sjukpenningstalet. Kvinnorna skenar i sjuktal i den åldern barn, arbete och hem kombineras. Är det så konstigt att det är kvinnorna som blir sjuka?

Sjukpenningtalet efter ålder 2017
Andel %

Ålder/Kvinnor/Män
16-19:       0,3 /0,2
20-29:       6,5/ 3,5
30-39:       14,2/6,3
40-49:       16,8/7,3
50-59:       18,6/10,7
60-64:       17,8/13,1

Se se specifika siffror om sjukdom och svår stress och depression: 

Pågående sjukdomsfall p.g.a. anpassningsstörningar och reaktion på svår stress:
2017 Kvatal 4
Kvinnor:  27 887 
Män:  7 150

Pågående sjukfall p.g.a. depressiv episod:
2017 Kvatal 4
Kvinnor:  9 281
Män:  4 534

Och det börjar inte i vuxen ålder:
Barn om hur de mår och känner sig efter ålder 2016-2017
Andel (%) av alla i gruppen

Mår mycket bra/ganska bra:
Flickor 12-15:  96
Pojkar 12-15:  100
Flickor 16-18:  91
Pojkar 16-18:  99

Oftast är jag nöjd med mig själv
Flickor 12-15:  88
Pojkar 12-15:  95
Flickor 16-18:  79
Pojkar 16-18:  91

Jag känner mig ofta ledsen eller nere
Flickor 12-15:  12
Pojkar 12-15:  8
Flickor 16-18:  29
Pojkar 16-18:  5

Titta på siffrorna. De talar. Varför låter vi dem gå förbi om och om igen? Jaha och jasså, det var ju tråkigt.

När får vi se insatser i vården som prioriterar de kvinnliga aspekterna? När får vi se forskning som inte enbart görs med utgångspunt i den manliga kroppen? 2015 utfördes 97 procent av den djurexperimentella smärtforskningen på handjur, trots att det är kvinnor som mest lider av kronisk smärta. Jag gissar att det ser likadant ut i dag. Det är inte bara ojämställt, det får rent livsfarliga konsekvenser när resultaten appliceras i den verkliga världen. 

När får vi se riktad forskning om den kvinnliga kroppen? Här i Sverige där vi  inte ens har ett genusregister över SCB´s dödsorsakregister. 

Det skevar. Det gör alltid det. Det är därför jag fortsätter att tjata.

Källa: SCB "Jämställd hälsa" 20181211

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln