rävsaxen - normfånge på rymmarstråt

Feministisk och normkritisk blogg från Norrbotten

För att det behövs

Rävsaxen symbol

Feminist, realist, humanist
Och utmattad
Oftast i den ordningen

2018 > 07

På tal om SD’s kvinno- (människo-/Sverige-) fientliga politik. Jag får inte bort värken ur magen, fantastiskt väder till trots. Jag sitter i solen och känner mig som Munchs ”Skriet”. Jag får inte ihop det, hittar varken logik eller vilja att förbättra vårt samhälle. Bara trångsynthet, maktlystnad och en nationell fåfänga som får mig att skruva på mig av genans. Framför allt hittar jag inte Sverige, trots vurmen för ”svenska värderingar”. 

Jag läser mycket historia (rekommenderas varmt). Det hjälper mig att förstå. Och det enda jag hittar i SD’s politik är en skrämmande likhet med Munchen på 20- och 30-talet. Nationalsocialismens vagga känns kusligt nära. Viljan att kuva och rensa ut är densamma, retoriken på pricken. Det är bara att bocka av och vi bör ta det på fullaste allvar.

Åter till Sverige sommaren 2018. Mitt Sverige som är ledande i världen inom så många områden rörande jämställdhet och mänskliga rättigheter. Som jag är så förbannat stolt över! Det är lätt att bli hemmablind och bekväm och glömma att det som känns självklart i dag har mindre än 50 år på nacken. Det är inte hugget i sten. Luta oss tillbaka? Skulle inte tro det. Vi måste vara beredda på att kämpa för det om och om igen.

Det här är mitt Sverige i årtal. Svenska värderingar som jag är född och uppvuxen med. Enligt SD’s partiprogram har jag fel. SD vill kidnappa mina svenska värderingar och stöpa om dem till något jag absolut inte kan stå för. En röst för SD är därför inte bara en främlingsfientlig röst, det är även en röst mot allt vi svenskar hittills har åstadkommit:

1971 - Sambeskattningen slopas
1973 - Delegation för jämställdhet
1974 - Aborträtten som den ser ut i dag
1980 - Sveriges första jämställdhetslag och en jämställdhetsombudsman
1995 - Den första pappamånaden införs i föräldraförsäkringen
2003 - Adoption tillåts för samkönade par
2009 - Samkönade äktenskap tillåts
2016 - Vårdnadsbidraget avskaffas
1/1 2018 - Jämställdhetsmyndigheten inrättas
1/7 2018 - Samtyckeslag

#ravsaxen #hearmeroar #svenskavärderingar #rörinteaborträtten #minkroppmittbeslut #val2018 #jävlatlivrädd

Läs hela inlägget »
Rävsaxen blogginlägg: Jag är en normfånge på rymmarstråt

Jag är feminist av många anledningar, men kanske främst av två. Hopp och förtvivlan. Hopp eftersom det är vad jämlikhet och jämställdhet är för mig. Förtvivlan eftersom jag inser hur hårt vi sitter fast i patriarkala normer. Hur styrda vi är av gamla mönster. Så styrda att vi inte själva inser att det vi tror är vår fria vilja, bara är en asfalterd motorväg raka spåret tillbaka till köket och fortsatt ojämställdhet. Framåt är obruten mark.

Kvinnolivet är en rävsax. Även här i Sverige. Det kanske låter patetiskt och självömkande. Bittert och ynkligt. Låt vara. Lika fullt är det ett minfält att vara flicka och kvinna. Hur du än gör är du fel ute. För fet eller för smal, för bossig eller för blyg, för biffig eller för lönnig, för präktig eller för rå, för välklädd eller för sjavig, för ambitiös eller för outbildad, för sexig eller för torr, för smart eller för korkad, för social eller för enstörig, för orakad eller för fixad, för moderlig eller för oengagerad, för knullbar eller skaggy, för uppmärksamhetstörstande eller för självtillräcklig, för energisk eller för utmattad, för feminin eller för manhaftig, för åldersnojig eller för slapp, för vass eller för mesig, för ung och dum eller för gammal och bitter, för självständig eller för anpassad, för sminkad eller för förfallen, för rätt eller för fel, för mycket eller för litet. Och så vidare. Alla tycker. Om kvinnan. Även kvinnan själv. Alla dömer och bedömer. Som kvinna måste du alltid vara bättre. Och alla påverkas, vad vi än tror. Jag är ett barn av min tid och jag har påverkats och försökt anpassa mig mer än jag egentligen står ut med. Och jag är ordentligt led på att slentrianmässigt klämma in mig själv och andra kvinnor i färdiga mallar. 

Min toleransnivå är på noll. Jag tål inte orättvisor som saknar grund och bara pågår. Det brinner i krets efter krets. Ju äldre jag blir och ju mer jag lär mig och förstår, desto mer inser jag att inget händer av sig själv. Det behövs politisk styrning, stort engagemang och inte minst alldeles vanliga kvinnor och män som vågar och orkar öppna käften. Fler "lättkränkta" människor. Därför har jag valt att vara en nagel i ögat, en som lyfter orättvisor och skapar dålig stämning. Störig och irriterande. Om och om igen. Det obekväma jobbet. För att  det behövs. Det är så lätt att vi lutar oss tillbaka och njuter i-landsliv. Men det har vi inte råd med. Om inte vi som har det allra bäst håller utkik och tar ansvar, pillar i sår, vilka ska då orka gå före och förändra? 

Jag skriver även om utmattning. En annan rävsax. Om hur det är att leva med utmattning, och i sviterna av. Om skam och hopplöshet när du aldrig orkar. Om "diffusa symptom", multiproblematik och hur svårt det är att få gehör för kvinnoproblem. Om en allmänvård som inte tar oss på allvar och hur halvt uppgivna kvinnor diagnostiserar sig själva med hjälp av google. 

Rävsaxen, mitt privata men offentliga rum av frustration. Av hopp och förtvivlan. Här ryter jag ifrån, delar feministiska rants, svävar ut i politiska analyser, blöder offentligt och skakar gallren tills de lossnar lite.

Jag är en normfånge på rymmarstråt. Ett steg i taget tar jag mig ut. 
 

Läs hela inlägget »
Rävsaxen - Normfånge på rymmarstråt



Den här texten skrev jag på min privata Facebook i november 2016. Då var jag så trött. På väg in i min andra omgång utmattningssymtom och med en migrän som knäckte mig. Med hormoner och signalsubstanser i oordning. Efter en höst av flyktingar och Trump när jag fastnade i kommentarsfält och givk sönder ännu mer. Så är det fortfarande. Jag ransonerer intrycken. Skrollar inte sociala medier av slentian, läser hellre en bok. Men engagemnaget har växt sig större än någonsin. Därför finns nu rävsaxen.se


9 november 2016:
Min pragmatiske make har lärt mig många saker. Som att montera en byggställning, uppskatta mättnadskänslan från köttfärssås och vikten av rätt resår i kalsongerna. Samt att förhålla mig till tillvaron med rim och reson: grubbla inte på sådant jag inte kan göra något år, släpp det som gör mig illa, mind my own business. Kort sagt, att välja mina strider med omsorg och se en Star Wars-rulle när livet skaver. Praktiska råd för ökad harmoni i vardagen. Tack, min Älskling!

Men en flådd kanin är en flådd kanin och jag är en flådd kanin. Jag bryr mig. Om allt. Hela Jävla Tiden. 

Jag fixar det inte. Puckelpisten. Rimmet har runnit ut och resonet har kraschat. 2016 gör mig illa. Jag har så förbannat svårt att parera svängarna mellan söta katter, chiapudding, fluffig heminredning och människor som drunknar i Medelhavet, småflicksbordeller i Nepal eller 250 halshuggna civila utanför Mosul. Masstrendande yogisar, nybilsgaranti, badtunnor, smaksatt kvarg och rasister i riksdagen, miljökatastrofer i Brasilien, svälten i Mozambique, slut-shaming, tiggaren på gatan i minusgrader, den enskildes absoluta rätt att säga Negerboll, näthat och mörkbruna kommentarsfält. Och Trump. (#imstillwithher)

Jag går sönder. Jag går hem. Strutsar och tiger still. Jag Lillboar, kramar min familj, mina katter. Jag stänger av radio och TV, kopplar bort sociala medier, lyssnar på Doktor Proctor och köper ännu en palett från Urban Decay. Den svindyra med färger jag aldrig kommer att använda (pm:a om du vill köpa den billigt). Jag går från engagemang till ofrivillig ignorans och det är så långt i från mig själv som det går att komma. 

Är det bara jag som känner mig så ovanligt hudlös just nu? Hur gör ni? Finns det någon kurs i att bry sig lite lagom? Eller att se gott i alla igen? "Bli vän med din inre misantrop", 20p, halvfart?

Jag vill ha en gruppkram. Stjärnstoft. Pandabebisar i nysnö. Någon som säger att allt blir bra. En partiell lobotomi eller en trea whiskey utan is. Jag är vilse. E.T. Phone Home. Hjälp!

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

-

Etiketter